Jag möter människor. Jag ser människor på TV. Jag läser i tidningar om människor. Jag verkar inom social media på olika sätt tillsammans med människor. Människor som i allt för många fall känns så vilse. Var är vi på väg? De flesta jag ser verkar ha som sitt yttersta mål - krossa den andres åsikt. Samtalet som givetvis kan och ska vara högt i tak med en ödmjukhet i grunden känns så avlägset. Vi kastar ur oss det en och det andra med ett enda syfte, krossa den andre? Vad är detta för galenskap? Var i historien formades vi till dessa oempatiska djupt destruktiva varelser?
Människor är så beroende av att hävda sig själva eller sitt lilla särintresse. Ofta lika beroende som den värsta alkoholisten. Ofta utan grund eller orsak. Vad är skälet till att vi för fram åsikt efter åsikt som vi egentligen inte har en aning om, som dessutom ofta är fullständigt oviktiga i ett större sammanhang?
Genom att döda någons sårbarhet så tycker vi att vi vunnit något?
Vad har vi vunnit? Ingenting påstår jag. Ingen kan må bättre innan vi inser de grundläggande naturlagar som gäller i all kommunikation och interaktion. Vi umgås ju på olika sätt med människor för tusan. Övergreppen haglar runt omkring oss, vilken tragisk självförgörande värld, vilket samhälle vi är på väg att skapa. Eller kanske är det så att vi redan skapat det, att vi har gått för långt?
För att tydligt visa detta, se på politikerna. Det existerar inga samtal mer. Bara påhopp. Och lyckas någon politiker uttrycka något mjukt och fint från hjärtat så är det direkt föremål för ett "skott i hjärtat" metaforiskt. De människor som är satta att företräda oss har utvecklats till de värsta monstren och säger sig vara våra förebilder? Kan det vara så illa? Känslolösa "intellektuella" och djupt omedvetna. En "intelligent" människa förstår sambanden och tar alltid hänsyn till dom. Medvetenhet har med intelligens att göra. Att vara intellektuell innebär ofta inte mer än att man "lärt" sig till en form av kunskap som inte kan ta ansvar för helheten
Jag har oerhört svårt att se den ödmjukhet, den medkänslan, det tillitsskapandet som är den enda vägen till ett bättre liv för oss alla. Demokratin har misslyckats, demokratin används till att göda den mördande marknadsekonomin. Marknadsekonomin omedvetna syfte är att långsamt döda alla människor och omvandla dessa människor till pengar? Marknadsekonomin är det ultimata sättet att vilseleda människor på. Politiker står upp och hyllar marknadsekonomin helt öppet som värsta sektanhängarna? Är det jag uttrycker verkligen möjligt? Se dig omkring i världen, man kan inte säga att det direkt saknas bevis. Tvärtom finns det allt för många tragiska bevis på att det är den verklighet som råder.
Begrunda och tänk själv? Se konsekvenserna kring oss. Som exempel. Om varje företag på denna lilla planet avsätter 1% av sin vinst åtgärdar vi all svält på denna planet! Vad är skälet till att vi inte åtgärdar detta oerhörda lidande, vad är skälet?? Egoism, parollen för marknadsekonomin, Egoism.
Jag möter människor som saknar äkta empati i utökad utsträckning. Politikernas lögner om marknadsekonomin sprider sig som en löpeld till enskilda människor som sätter sin tillit till dessa barbarer. Dessa människor är föräldrar och formar barn .Vi går mot något som ingen kommer att vilja ha. Får vi inte stopp på det här vansinnet är det till sist för sent. Det finns en gräns för vad varje system tål, oavsett om det är en enskild individ eller den samlade befolkningen på hela denna planet. I takt med att vi förstör våra egna liv genom ett ohyggligt bristande ansvar och tro på en dödande ekonomisk teori drabbas allt annat liv på denna planet, utan att ha bett om det.
Juldagen 2011
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar