http://debatt.svt.se/2012/09/06/ett-ideologiskt-krig-hjalper-inte-missbrukarna/#comments
En av mina kommentarer, nedan, i debatten om ovanstående artikel.
Schyman och Sunna skriver:
"Det arbetet måste börja med att erkänna bristerna i de egna metoderna, se fördelarna med andras metoder, se varje narkoman som en individ och inse att det är en mångfald av behandlingsalternativ svensk beroendevård behöver"
Vad är det som sägs? Konklusionen blir att ingen metod fungerar. Man ska se brister i egna metoder, och värdet i andras. Andras metoder är ju dock = någon egens metod, konklusion - det brister i samtliga metoder. Där har ni faktiskt rätt men det var nog inte avsikten med det som uttrycktes?
Angående mångfald så stämmer det när det gäller musiksmak eller vilken typ av teater man föredrar, här är mångfalden positiv. När det gäller komplex problemlösning är inte mångfald tillämpligt eftersom komplex problemlösning kräver överblick över den enda verklighet som finns. Tänk orientering, tänk hjärnkirurgi, tänk IKEA-möbler, använder man mångfald för att lösa problemen? Nej, en och samma överblick gäller ALLTID. Det är en naturlag för komplexitet.
Att narkomaner är individer med olikhet både i formning och personlighet har väldigt lite att göra med hur man ska lösa problemet. Just detta individfokus driver oss längre och längre bort från lösningen.
På 1800 talet så använde varje kirurg sin egen "personlighet" för att bedöma hur man skulle skära eller borra i hjärnan eftersom överblick saknades och det fungerade inte så bra av just de skäl jag visar, ingen kunde hjälpas på ett bra sätt. Det krävs en överblick över den hjärna som ska opereras.
På samma sätt krävs en överblick över det psyke som ska återuppbyggas oavsett problematik när det sönderfallit, hela den verkliga processen måste förstås av patienten innan man går över i att lösa problemet, för det är nämligen patienten själv som är byggherre.
Mer info om detta finns här:
http://tedestrandmetoden.se
Anders Tedestrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar