Jag kan förstå att många kan reagera negativt och uppleva att jag nedvärderar människor, metoder och organisationer pga. av det jag uttrycker angående de behandlingsmetoder vi använder idag som har samtalet som styrmedel .
Min avsikt är givetvis inte att nedvärdera något eller någon utan att visa skillnaden när man hanterar komplexa system på olika sätt. Självklart är det så att de metoder som hittills använts har hjälpt en del människor men tyvärr så har flertalet inte fått hjälp och det har istället inneburit mer och större lidande och i många fall en för tidig död.
En hel del reagerar och uttrycker att 12-steg visst fungerar!! och att kognitiv terapi visst fungerar!! men tyvärr ser inte verkligheten ut så som ett fåtal upplever i sin egen erfarenhet av terapi där man fått hjälp. Den erfarenheten för detta fåtal är inte representativ för flertalet. Detta fåtal kan inte vara riktmärket när flertalet inte alls har dessa upplevelser utan drivits till större problem eller för tidig död.
Skälet till att jag så kraftfullt visar denna skillnad är att jag vill nå ut med något som gör skillnad. Jag kunde inte heller min egen process få hjälp av dessa olika terapier trots att jag varit både patient och behandlare, vistats på behandlingshem under 4 år utan varaktig effekt.
Jag lyckades till sist på egen hand förstå vad som var den felande länken för att nå framgång. Jag lyckades skapa en visuell överblick, en karta helt enkelt som går att lära ut till i princip varje människa som då får möjlighet att lösa sitt problem. Jag visar det jag visar för att bidra till bättre hjälp och vård för flertalet. Det är min avsikt, inte någon annan.
Jag säger inte heller att Psykologisk Orientering är en mirakel metod. Psykologisk Orientering följer bara de regler som gäller för all komplex problemlösning, först en visuell överblick som skapas, den ska vara möjlig att lära ut till den som ska lösa problemet, först då kommer ett komplext problem oavsett form bli generellt möjligt att lösa för flertalet.
Jag har gett många exempel på vad som händer när man går från "metodparadigmet" till "kartparadigmet" som jag vill kalla det för. Ett exempel är kirurgi, innan och efter röntgen. Ingen skulle väl när röntgen har införts och blivit förstådd hävda att gamla metoder man använde innan röntgen ska användas?
Det finns hur mycket belägg som helst för det jag skriver. Kaosteorin, kaosforskningen samt hur komplexitet blir löst av människan inom kända områden styrker detta med all tydlighet, vi måste bara tillåta oss att se det.
Kaosteorin utgår från att alla komplexa system är oförutsägbara. Det innebär att exempelvis psyket som är ett extremt komplext system innehåller sådana mängder information att det nästintill inte går att styra när krafterna satt igång på allvar åt ett håll, exempelvis oro - ångest osv. Nästa del blir då naturligt att om man ska rätta till systemet så är det mycket svårt om man inte kan styra hela systemet samtidigt mot målet. Och det är just det som blir nästintill omöjligt på ett konstruktivt sätt utan en visuell överblick.
Det är skälet till att de komplexa system som vi idag lyckas "kontrollera" har föregåtts av samma process - först en visuell överblick som skapats för att möjliggöra styrning av hela systemet mot målet - och därefter lyckade resultat. Motsatsen som sker idag inom psykologin är motstridigt gällande reglerna för hur kaos och komplexitet ska ordnas.
Rent vetenskapligt kan man inte visa hur Psykologisk Orientering fungerar genom att försöka inlemma det med gammal samtalsbaserad terapi. Forskning och verksamheter som har samtalet som grund för att hittat lösningen för komplexa livsproblem kommer sannolikt att misslyckas och fortsätta misslyckas. Lösningen finns redan, den felande länken är uppfunnen i Psykologisk Orientering eftersom den är kartbaserad.
Det är skälet till att experter som försöker förstå Psykologisk orientering anser att jag inte är vetenskapligt stringent i min argumentation. Jag är mycket stringent, men jag står på andra sidan paradigmstaketet och det ser inte dessa experter, vilket i sin tur innebär att den vetenskap jag för fram är "felaktig", "konstig" och inte stringent. Det krävs att tänka om först och för det krävs stor ödmjukhet och öppenhet inför det hittills okända.
Vissa experter anser att jag är för säker i mina slutsatser. Samma visa här, när man står på andra sidan paradigmstaketet med dessa bristfälliga resultat blir det jag säger omöjligt eftersom man inte kan förstå eller se att kartor kan användas inom psykologin, vilket måste accepteras först om man ska kunna förstå min "säkerhet" i argumentationen.
Anders Tedestrand
Psykologisk orienteringstränare
Tedestrandmetoden.se
Länk komplexitet: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=komplexitet
Länk kaos: http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?Lookup=kaosteori
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar