Att bryta mönster....

Mönster är något som skapas överallt. Mönster finns inom oss som instinkt, där exempelvis kroppen enligt präglade mönster sköter om saker och ting utan att vi behöver vara medvetna om det, det sker automatiskt. Blickar vi utåt så har det skapats mönster överallt i samhället och även globalt. 

Vissa mönster är bra, exempelvis moraliska och etiska gränser som vi automatiskt följer, det är bra. Att vi rent automatiskt inte bryr oss speciellt mycket över att många hundra miljoner går hungriga är inga bra mönster. Det mönstret har en direkt koppling till andra samhällsmönster. I synnerhet den ekonomiska drivkraft som nästan är allenarådande. Huvuddelen i den rika delen världen strävar efter att skapa mer rikedom. Det mönstret kan aldrig gynna eller rädda dom som svälter. 

Hjälpverksamhet har också utvecklats till ett starkt mönster. Paradoxen är att ju mer hjälpverksamhet vi bedriver desto mer kan människorna i den rika delen av världen rättfärdiga sig genom det. Så här kan man hålla på och visa att mönster som är destruktiva för den stora massan skapar ytterligare destruktiva mönster för samma grupp. 

Hur kommer det sig att vi inte gör något åt detta då. Det för det första komplext att kortsiktigt ändra på saker och ting. Man måste också förstå att politikerna inte kan ändra på så mycket innan huvuddelen av alla individer har skruvat om sin inre drivkraft, först då kommer en förändring att ske. Det finns förstås ytterligare ett sätt. en Världsregering som tvingar fram en rättvisare värld som tar hänsyn till liv och inte pengar i första hand. Hur ska det gå till, det blir ju i så fall en diktatur, och sådana har en tendens att spåra ur av makthunger förr eller senare. 

Mönster som har blivit kretslopp är universums starkaste kraft och måste alltid förändras från grunden. Symtomlindring bryter inga mönster, tvärtom så skapar det bara mer problem långsiktigt......