Läser i dagens morgontidning om psykiaterns och experten på gärningsmannaprofiler Ulf Åsgårds uttalande om Anders Behring Breivik. Han fokuserar endast på symtom och diagnoser; Empatibrist, kategoriskt tänkande, grandios självbild och borderline i forma av svartvitt tänkande. Som vanligt, experter stannar vid något som vilken normal människa som helst själva kan förstå och se. Media ställer som oftast "fel frågor. Så vem är ansvarig för svaren?
Till vilken nytta är dessa diagnoser i ett läge där något så tragiskt har skett. Inte till mycket nytta vill jag påstå. Som vanligt saknas civilkurage. Ulf Åsgård skulle kunna göra en långsiktig insats genom att fokusera på de problem som finns i botten, släppa dignostiseringen, den är inte viktig just nu. Då måste Ulf Åsgård också våga gå i clinch med politiska ledare, våga visa civilkurage. Ulf Åsgård bör förstå med den bakgrund han har att grundproblematiken är de människor samhället själv skapar. Oftast genom politik eller religion som i grunden är de människor som behöver ta ansvar för helheten.
Men tyvärr så finns ett intresse av att hitta enkla orsaker till att tragedier händer. Att peka ut diagnoser är väldigt enkelt och oftast mycket missvisande. Diagnoserna är något som skapats genom lång - och långsam prägling. Vi behöver ingen lynchstämning kopplat till diagnoser, som om det poppat upp från intet, vi behöver människor som kan stå för hållbara förklaringar som gör framtida skillnad.
Men tyvärr visar utveckling inte att ledande personer tar det ansvar som skulle behövas så väl i en sådan svår situation. Media kan också lugnt luta sig tillbaka med alla diagnoser, tidningar säljs, vad annat är viktigt?
Det är med sorg och en viss frustration jag ser vår oförmåga att skapa något hållbart när vi verkligen har möjlighet att göra det.
Frågan måste ställas. Vem är egentligen ansvarig för att destruktiva mönster skapar monster?
Den inre och yttre komplexiteten som psykisk ohälsa omfattar, är inte möjlig att lösa för människan utan en visuell överblick, som den som ska lösa problemet lär sig och följer. Att ett fåtal löser problem med psykisk ohälsa ändå, har ingenting med lösningen för flertalet att göra - det är illusionen vi fastnat i, komplexiologin är alltid överordnad och själva lösningen. Komplexiologi= kontext för alla lösningar som vetenskapligt tagits fram för att förstå och lösa helheten. Finns inga undantag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar