Det finns ett problem i resonemanget du för Christer. Jag kan förstå det ur ett diplomatiskt taktiskt perspektiv. jag håller med dig i det mesta, men sannolikt så spelar det stor roll om man tror på gudar etc, samhället kan inte se det som irrelevant, det vore ett stort misstag. Det är just tron i sig som gör att jag tvångsmässigt måste ha med min tro i allt jag gör inklusive mitt deltagande i samhället, det går liksom inte att bryta ut. jag försöker få ut ett budskap där jag gör skillnad mellan att leva i tro och att leva i tillit. Kommer vi inte till en nivå där vi blir såpass medvetna att vi kan lita på goda värderingar, min egen kraft, min självtillit som skapar gott så kommer vi att drivas in i tro, om och om igen av rädsla och sökande efter tillhörighet. Man måste bli sin bästa vän, annars söker man gud eller någon anna ersättning. Man kan helt enkelt inte bryta ut tron och tro att den ska hålla sig utanför, paradoxen är att just tron är det starkaste som finns förutom tillit som är motsatsen. Detta kan sannolikt inte stoppas med ord eller regler. Det skulle förvåna mig eftersom det har aldrig någonsin fungerat och kommer sannolikt inte att göra det framledes. När man kommit så långt att tron fastnat inom en, då är kretsloppet fullbordat. Jag är tron, jag är illusionen, det är starkt måste man förstå. Kretslopp är det starkaste som finns och låter sig inte stoppas för att vi säger att samhället inte ska låta sig påverkas av det. De troende är en del av samhället och kommer inte att acceptera det så enkelt Det har ingenting med vilja att göra, det sitter i huvudet och styr, det som är inmatat och fast är inget val mer. det krävs oftast långa processer att bryta tankemönster där drivkraften sitter. Och det måste brytas om man ska nå framgång och skapa något hållbart för framtiden. Oavsett om det handlar om en politisk eller religiös tro som skadar eller om det handlar om att alkoholisten måste släppa tron på alkoholen som krycka. Det är naturlagar som vi inte kan trixa med hur mycket vi än vill eller brinner för något. Så att vända skutan med tro till höger och vänster innebär en lång process där vi måste omforma dom som kommer efter oss till medvetna individer med en äkta tillit till livet utan några illusioner. Mångfald kan vara bra om det bygger på tillit. Mångfald som bygger på olika trosformer kommer alltid att vara långsiktigt destruktivt oavsett hur gott innehållet i tron är. Tro innehåller alltid ett fyrkantigt tänkande som skadar helheten förr eller senare. Religion, politik, ekonomi etc etc det ena är inte bättre än det andra. Vi behöver gemensamma plattformar för livet och de samhällen vi lever. Vi är illa ute idag, vi har inte råd att vara otydliga, tyvärr. Om vi noggrant tittar på historien så ser vi de mönster som kommer upprepas och förvärras så länge vi behåller olika ting att tro på. Det här är vad jag ser, så tydligt. Så att säga till en troende ”att det inte ska vara viktigt att älska gud” är att gå emot hela den personens tankesystem. Och det fungerar inte speciellt bra. Vi är idag fångar i det vi format. Vi måste formas om i en process. Skolan är en bra plattform, och kanske den enda där vi kan börja forma starka, självständiga, ödmjuka, tillitsskapande individer. En lång process, vem ska starta den av alla troende människor som styr, en inbyggd paradox i systemet.
Anders Tedestrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar