Det görs så många försök i media och andra sammanhang att förklara den ena och det andra om hur vi människor ska göra eller inte ska göra, vad den ena eller den andra förstår. Det som är rätt lika i alla dessa försök är att man svänger sig med fina och komplexa ord som allt för ofta tillsammans med budskapet blir abstrakt, svårt att förstå. Det saknas en röd tråd.
Jag befinner mig sannolikt här också mellan varven:) Det är svårt att beskriva saker och ting enkelt. Jag ska ge mig på två saker i denna bloggartikel. Jag vill beskriva min syn på tro - och min syn på meningen med livet och hur dessa två ting hör ihop.
Tro är ingenting annat än något som någon eller flera väljer att ha som rättesnöre i olika sammanhang, om det är bra på kort eller lång sikt kan man då inte veta ur ett sannolikhetsperspektiv. Att tro är att inte veta, det är en naturlig motsats. Vet jag så behöver jag inte tro, eller hur?
I denna tro så kan det finnas en hel del saker som är väldigt bra. När jag talar om det som är bra, är det uteslutande det som är bra på lite längre sikt. "Så innehållet är inte tron"
Kortsiktiga bra ting tenderar att vara känslokickar och annan release snabbt, en form av tröst ofta. Tron blir en tillhörighet eftersom jag inte har mig själv fullt ut. Detta skadar nästintill alltid det långsiktiga.
Bara stor tillit till det egna och andra kan skapa det långsiktigt goda, för då vet ju alla. Det är skillnaden. Kan man inte förstå skillnad så kan man inte förstå det jag beskriver.
Så fort man blandar tro och vetskap så är det kört. det blir s.k ad-hoc (symtomlindrande) åtgärder eller beslut i olika former. Därför fungerar sällan kompromisser bra där trosfrågor blandas ihop med det som har konstaterats fungera. Politiken med sina destruktiva kompromisser åt den eller det andra hållet pga. människors självcentrering ska tillfredsställas. är ett utmärkt exempel
Vad kan då finnas i tron som är bra? Allt möjligt från djupa etiska och moraliska frågor till triviala praktiska ting. Då har vi konstaterat det. OBS! jag sa nu att det finns många bra saker i olika trosformer, eller hur? Det är viktigt, när jag talar om tro så talar jag om tron som negativ företeelse inte vad tron kan innehålla.
Långsiktigt för mänskligheten och allt liv så vågar jag påstå att all eller den mesta tron är destruktiv på något sätt. Oavsett vad tro-förståsigpåare anser sig veta. Jag vill försöka beskriva varför med en liten metafor.
Innan det så kan det givetvis vara så att man kallar det tro, att leva ödmjukt och medkännande osv. det kan man ju tro på. Det är sannolikt också bra värderingar i det.
Men om man lever enligt principer som man vet bara skapar gott, ja då finns definitivt inget utrymme för någon tro. Jag litar på min förmåga att vara ödmjuk, visa medkänsla så att tillit skapas. Jag litar också på min förmåga att sätta gränser till det destruktiva, vilket ju alla trosformer är oavsett form. Former sa jag, inte innehållet, märk väl!!
Kom ihåg att innehållet behöver inte alls vara helt destruktivt. Det är tron i sig som gör oss omedvetna och avskärmade från olika bitar som skapar något bättre på lång sikt. Om jag lever medveten, jag är ödmjuk, jag visar medkänsla, jag kan sätta gränser med kraft osv. Då vet jag vad som fungerar.
Jag behöver ingen långsiktigt destruktiv Gud eller partiledare som gör skillnad på saker och ting. När man vet så förstår man skillnaden och hanterar den mjukt med förståelse och kraft. Då sker en medveten långsiktig god utveckling oavsett om det är våra nära relationer eller jorden som helhet.
Sedan har vi meningen med livet som i högsta grad har samband med att leva i tro eller i vetskapens tillit. Om vi ser livet som en oupphörlig process där nya individer ska födas så är meningen med livet att ta långsiktigt ansvar för det.
Det här ansvaret är lodrätt för vår människoras men också vågrätt där ett lika stort ansvar vilar för allt annat liv på denna planet. Den enkla meningen blir att ta hand om varandra på ett sätt som gynnar helst allt och alla långsiktigt.
Det kan göras om man försöker hitta de parametrar som sannolikt skapar det långsiktigt goda. Vi kan bara använda oss av det vi vet, då blir det långsiktiga så bra som möjligt. Kastar vi in tro som en parameter på hur vi ska forma vår avkomma så vet ju inte. Då styr också sannolikheten, men genom en sannolik destruktiv långsiktig framtid.
En enkel metafor för detta kan vara vissa religioners förbud mot preventivmedel. I den verkliga verkligheten måste vi begränsa folkmängden. Vi borde ha arbetat med det redan, men tron stoppar detta effektivt. Tron är många gånger en oerhört stark destruktiv kraft trots att man själva hävdar motsatsen utan att ta hänsyn till konsekvenser på längre sikt. Aids är också ett exempel på detta kortsiktiga trosvansinne. Tro verkar som form på alla nivåer, konsekvenserna är dock nästintill alltid destruktiva på längre sikt. Vi tappar bort den kunskap som är enkel men blir komplex i trons virrvarr.
Vi kan inte samtidigt förbruka resurserna i rasande takt samtidigt som vi explosionsartat blir fler. Vi måste alltid ta ansvar långsiktigt. Det är att vara äkta ödmjuk, visa äkta medkänsla och skapa äkta tillit där vi visar en äkta god avsikt.
Så det är enkla grundregler som styr det sannolikt konstruktiva och goda. Som vi människor formar om till komplex troenden där vi helt går vilse i livet och fördärvar inte bara vår egen framtid utan i synnerhet dom som ska komma efter. Då har vi skapat det sannolikt destruktiva och onda.
Så det jag beskriver som det sannolikt goda i vetskap utan tro innebär också kortsiktig ansträngning att bli medveten, som faktiskt ger stor harmoni i slutändan. Det omvända alltså.
Jag har dessutom skapat en processmetod, en bild där jag på ett enkelt sätt kan visa att det verkligen fungerar så som jag beskriver det.
Vi människor är egentligen inte goda eller onda. Vi formas utifrån den känslighet vi har och det vi möter genom tiden av mönster som formar in oss i fasthållande kretslopp. Så vi är definitivt inte medvetna om vad som är den verkliga verkligheten.
Hur begripligt eller obegripligt nu detta blev överlåter jag ödmjukt till er att avgöra. Jag finns dock alltid tillgänglig om någon behöver mig på något sätt. Avsikten ska dock helst vara god.
Jag är själv fast i många fasthållanden. Jag är medveten om en del och inte så medveten om andra. Jag önskar en framtid där vi kan kommunicera med varandra på en medveten nivå. Först då kommer världen och människorna att få ro.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar