Psykologins företrädare måste lämna "den gamla stigen"!

Ett inlägg inom social media om coaching uttryckte följande - citerar: 

"Följ inte alltid stigen, gå istället där det inte finns någon stig och lämna ett spår"

Det är lätt att uttrycka saker och ting, det är svårare att göra som denna "slogan" säger i praktiken.
Inom psykologins som område där coachingen ingår som en del har egentligen inga nya stigar trampats upp på decennier. Resultaten med knökfulla psyken och människor som väljer att inte söka hjälp pga. att resultaten uteblir inom alla områden oavsett vilken "samtalsmetod" som används.
När en ny stig visas som dessutom istället för att vara kontraproduktiv är fungerande för flertalet så kan nästintill ingen inom psykologins verksamhetsområde ta det till sig eftersom man inte kan - eller inte vågar lämna den gamla stigen trots att den leder in i vilsenhet och mycket sällan når en varaktig målgång.
De gamla metoderna har samtalet som grund för processerna vilket inte kan fungera för komplexitet eftersom man då är vilse inledningsvis och inte kan hitta den rätta vägen eftersom terrängen är för komplicerad. Slumpen kan inte inte vara vägvisare och ge en lösning för komplexitet. Tänk tanken att vi skulle skrota orienteringskartorna och låta själva orienteringen bli vägvisaren. Det faller på sin egen orimlighet inom de områden där kartor och liknande uppfunnits.
Det nya jag visar, en skapad visuell överblick - har den visuella överblicken som grund vilket innebär att vägen är klar redan innan den som ska lösa problemet sätter igång med sin process, vilket alltid är nödvändigt när människan ska lösa komplexitet.
Den visuella överblicken måste dessutom läras ut till den som ska lösa problemet och det är vare sig coachen, psykologen, psykoterapeuten eller någon annan sakkunnig som kan sköta orienteringen. Tvärtom så förvärras ofta tillstånden efter tid pga. att de som säger sig kunna hjälpa egentligen inta alls kan det. Den hjälpsökande behöver en färdig karta eftersom det som sagt är komplext. Det är alltid den hjälpsökande som måste göra det med stöd av en karta och en psykologisk orienteringscoach som stöttar orienteringsprocessen.
Så inom coachingens och psykologins område har ingen lämnat stigen utan följer det som präglats in i psyket- på samma sätt som hos den hjälpsökande.
Vad är egentligen skillnaden?
Vem vågar lämna "den falska gamla tryggheten" och tillsammans med mig föra ut det som måste göras förr eller senare om människor ska få den hjälp som så många ropar efter.
Läs mer här: http://tedestrand.blogspot.se/2013/02/14-punkter-som-forklarar-och-bekraftar_18.html

Och här: http://tedestrand.blogspot.se/2013/02/psykologiguiden-forklarar-psykologins.html

Och inte minst här, en konkret berättelse från klienten själv: http://tedestrand.blogspot.se/2013/02/psykologisk-orientering-resultat.html

Blir du irriterad eller uppretad av det jag skriver så kan jag förstå det. det är ohyggligt svårt och paradoxalt att acceptera det man inte har kunnat vare sig se - eller förstå tidigare. Det måste uppfinnas först och därefter är det en mödosam process att nå acceptans i sitt eget tänk först. Det är svårt trots visade resultat.
Tvivlar du fortfarande, ta del av mer här eller kontakta mig för en dialog: http://tedestrandmetoden.se/