Debatten om psyk - eller missbruksvård är omöjlig att förhålla sig till med nya lösningar

Ytterligare ett inlägg om striden mellan antingen 0-tolerans eller mycket tolerans - dessa båda sidor gör hela drogpolitiken till en kontraproduktiv verksamhet utan medvetenhet - och utan att aktörerna är medvetna om att det finns en lösning som måste accepteras först. 

Läkaren Arvin Yarollahi inför säsongspremiären för Korrespondenterna: Sveriges knarkförbud är i otakt med tiden: http://debatt.svt.se/2013/03/12/sveriges-knarkforbud-ar-i-otakt-med-tiden/#

Narkotika/drogdebatten är nästintill omöjlig att förhålla sig till  - och även debatten om psykiatri, psykoterapi - om hur psykiska tillstånd ska lösas - om man kommit på något nytt som inte passar in i de gamla ramarna.

Gällande missbruksvården finns två läger. Om man inte har antingen åsikten att 0-tolerans eller nästintill 0-tolerans ska gälla - eller är emot 0-tolerans och stor frihet till det motsatta så har  man ingenting där att göra, då lyssnas man inte på eller avspisas på annat sätt i de flesta fall. Och samma mönster kan ses inom psykiatri och psykoterapi, om man inte har något som kan beröra de validerade metoder som finns, det kognitiva och annat, eller medicinering uppstår samma fenomen.

Psykologin generellt sitter fast i gamla orubbliga paradigm som måste gå att lösa upp om förändringar som leder till verkliga förändringar ska komma till stånd.

Bara dessa två förståsigpåarläger kan man ansluta sig till, allt annat förkastas i princip och inte alltid med några som helst vettiga skäl. Som om det är en naturlag att ingen annan väg finns som förändrar båda dessa ställningstaganden. Som om allting är förstått och uppfunnet inom dessa områden av ständiga misslyckanden. Det är präglade föreställningar som skapar dessa negativa fasthållanden som riskerar att stöta bort den verkligt bra lösningen när den uppenbara eftersom ingen då kan se eller förstå den.

Jag ska beskriva den process som lett mig till ny förståelse om hur missbruksproblem - och psykiska tillstånd ska lösas om flertalet ska få möjlighet till hjälp.

Jag har i en lång process lyckats ta mig igenom svår drogproblematik i kombination med svåra psykiska tillstånd - hör oftast ihop. Innan jag fick kontakt med de validerade behandlingsmetoderna försökte jag genom självmedicinering lösa mina problem, vilket drev mig riktigt djupt ner i helvetet. Efter det 4 års vistelse på behandlingshem med mycket meriterade psykoterapeuter och tolvstegsbehandlare som inte heller kunde ge mig någon varaktig och hållbar lösning.. 

Jag var under dessa 4 år både patient och även behandlare under ett och ett halvt år. Under dessa 4 år fick jag 600 timmar kvalificerad psykoterapi - kognitivt, systemiskt och cybernetiskt. Jag blev anställd och tränade, handleddes och arbetade även med dessa metoder. Utöver det en lång 12-stegsbehandling och även en 12-stegsutbildning till alkohol och drogterapuet.

Trots dessa massiva insatser klev jag rakt ut i missbruk och annan skit när jag inte hade kvar den konstgjorda andning där något eller något höll mig uppe.

Jag kastades ut i ytterligare 5 års helvete av (självmedicenering)n drogande och svåra psykiska tillstånd med allehanda konsekvenser. 

Till sist lyckades jag på något sätt förstå vad som var den felande länken i alla dessa insatser. Sannolikt hade min process, min uthållighet och även min förmåga att tänka i helhet lett mig till detta nya.

Jag skapade något nytt inom mig först - det kan ses som en helhetsbild över min process (visat sig vara generell)  från ständiga misslyckanden till att se hur det måste göras för att att nå framgång i en process. Det löste mina problem till stor del ovanligt snabbt.

Lyckades därefter rita upp denna karta så att den blev tillgänglig för andra och startade upp en terapi kring den. Det visade sig att resultaten blev både ovanligt snabba och ovanligt goda och varaktiga för flertalet jag arbetade med. Vilken typ av problem spelade heller ingen roll, processkartan är fast i sin form och följs i huvudsak oavsett personlighet, bakgrund eller problemtyp.

Jag hade förstått något utanför psykologin och missbruksvården som verkade vara den felande länken för att nå framgång. Jag både upptäckte och konstaterade att det behövs en visuell överblick för att lösa dessa svåra livsproblem, den måste dessutom läras ut till patienten själv.

Det jag såg var att det inom alla andra för mig kända områden där människan idag löser komplexa problem har liknande förändringsprocess skett. Man har gått från olika metoder och åsikter som till stor del är slumpartade och inte ger den ordning och överblick som möjliggör en lösning för komplexa problem.

Innan man bör tala om  vad som krävs för ytterligare årgärder individuellt bör en metod ha utrönt möjligheterna att återställas först. Därefter kan man vid behov ge ytterligare stöd för det fåtal det då sannolikt handlar om.

Idag med metoder som inte fungerar tillfredsställande och som skapar behov av medicinering på olika sätt för flertalet blir båda dessa åsikter kontraproduktiva.

Som kirurgi med röntgen eller utan röntgen. Med kirurgi utan röntgen misslyckas man med mesta och andra kontraproduktiva åtgärder måste sättas in, idag med kirurgi med röntgen lyckas det mesta men i fåtalet av fallen måste även annat stöd eller liknande sättas in efteråt. Principerna och processerna för att nå dit verkar alltid vara likadana vid komplex problem av alla slag som ska lösas av människan. Människan kan helt enkelt inte hantera stora mängder information utan en visuell överblick som visar och hjälper till med processen.

Det jag beskriver är ren vetenskap om komplexitet. där finns lösningen för flertalet även inom psykologin, vi har bara inte lyckats vare sig tänka den tanken eller uppfinna något sådant förrän nu i den Psykologiska Orientering jag skapat i en mycket lång process.

Till sist, det jag talar om är bortom psykologhin, man behöver titta på hur komplexitet lösts inom andra områden, där finns svaret även för missbruksvården och vården för psykiska tillstånd. Det är mycket logiskt och enkelt att förstå om man väljer att stanna upp ett slag.

Anders Tedestrand

Utan ny information som jag ödmjukt tar till mig och processar - är jag fånge i mitt nuvarande tillstånd - eller i mina nuvarande föreställningar.