Historia, vetenskap och frustration - Psykologisk orientering...
För att kunna se - eller förstå de vetenskapliga belägg som redan idag finns för Psykologisk orientering utan att själva behandlingsmetoden är validerad - måste man rikta blicken utanför psykologins område och se hur andra komplexa verksamheter utvecklats från olika metoder. Metoder som först leder vilse, men som till sist leder fram till en visuell överblick som till slut för processen ända in i mål.
Psykologisk orientering bortom samtalets begränsningar upptäcktes genom min egen långa process att lösa mina komplexa livsproblem. Ständiga misslyckanden under många år inom den traditionella vården och behandlingsvården med de flesta kända behandlingsmetoder byggde grunden för möjligheten att upptäcka något nytt. Drivkraften att överleva är mycket stark i svåra situationer och var sannolikt också en viktig faktor i upptäckandet.
Ytterligare en faktor är stor uthållighet och ett system som är tillräckligt starkt att klara av mycket svåra och stora påfrestningar. Min uthållighet kunde visas i olika tester på ett av de behandlingshem jag vistats på under längre tid. Resultaten av dessa tester visade på en mycket stor uthållighet som redovisades för mig. Som en av terapeuterna uttryckte efter resultaten; "en uthållighet som nästan är omänsklig"!
Nästa faktor är min förmåga att se helhet och sammanhang i det mesta, vilket sannolikt också underlättat denna nya upptäckt. Det är en förmåga jag alltid haft och sannolikt tvingats utveckla i denna process för att överleva.
Efter 4 år som patient, samt utbildad behandlare på ett par behandlingshem blev det mycket klart för mig att metoderna inte kunde skapa tillräcklig klarhet för att nå bra resultat för flertalet. Istället misslyckades de flesta klienter och återvände till samhället med misslyckandet i bagaget som i sin tur skapade ännu större problem. Någon lösning på hur detta skulle lösas kunde inte jag heller se, upptäckten kom senare, efter ytterligare 6 års hopplöshet och lidande.
Vad var det då jag upptäckte och hur gick det till?
Efter ovanstående process och med alla delar på plats kunde jag se hur hela processen måste lösas. Jag kunde också samtidigt se orsakerna till alla misslyckanden trots alla försök av erkända terapeuter med validerade behandlingsmetoder till hjälp.
Jag såg till sist under en mycket svår kris inom mig den helhetsbild som senare kom att bli den karta som ritades upp vid köksbordet i mitten på 2000-talet.
Jag upplevde en enorm förståelse direkt och fick mycket stor tillit till denna upptäckt som inledningsvis bara fanns i mitt eget tänkande. Jag började direkt att tillämpa principerna i denna helhetsbild, i den ordning som det visade sig att processen skulle hanteras. Jag var mycket noggrann att följa de delar som kartan visade och i exakt rätt ordning.
Jag fick bekräftelse snabbt. Utan några återfall eller tankar på återfall löste jag mina komplexa problem av missbruk/beroende, ångest/panikångest, depressioner och ett flertal andra komplexa tillstånd mycket snabbt. Jag upplevde att allting redan var klart i och med förståelse av den helhetsbild jag upplevde. Så blev det, processen var förutbestämd och visade sig fungera fullt ut ända in i mål.
I mitten på 2000-talet mötte jag John Söderström, personlig tränare på ett gym i Örebro där jag då bodde. Jag berättade för John om mina teorier angående lösning av komplexa livsproblem.
John upplevde det jag sa mycket intressant och bjöd in mig att föreläsa i ett konsultprojekt som han drev tillsammans med en uppdragsgivare. Projektet innebar att få arbetslösa att må bättre fysiskt och psykiskt för att snabbare nå målet arbete. John hade bra koll på den fysiska delen eftersom han är professionell tränare och även utbildad hälsoutvecklare. John såg möjligheterna att kombinera sin kunskap med mina nya teorier. John var också tillräckligt öppen och modig för att ta ett sådant beslut.
Detta blev det första projekt där Psykologisk orientering tillämpades.
Jag tackade ja till att föreläsa utan att veta hur det skulle gå till. Samma kväll satte jag mig vid köksbordet och började rita upp den karta som idag är Psykologisk orientering genom Tedestrand-Metoden. Att rita kartan tog inte mer än 20 minuter. Processen innan dessa 20 minuter kan nog bedömas till minst 20 års processande av olika misslyckanden med oerhört lidande och besvikelser om och om igen, som till sist mynnade ut i denna revolutionerande upptäckt.
Projektet tillsammans med John blev så lyckat och uppskattat att det upprepades med nya arbetslösa ett flertal gånger.
Därefter har jag i min egen verksamhet utvecklat denna karta och kartförståelse till att bli optimal. Den som idag väljer att följa mig och den karta jag lär ut har mycket stora möjligheter att lösa mycket svåra problem varaktigt. Det enda som krävs är att följa kartan - vilket inte alltid är så lätt - men det ger i princip alla möjlighet att lösa sina problem. Skillnaden mot de metoder som konventionellt används är mycket stor eftersom det är ohyggligt svårt att lösa komplexitet utan en visuell överblick, oavsett område.
Vad är det då för vetenskapligt belägg som redan nu kan visas för Psykologisk orientering med karta?
Det viktigaste för att se den vetenskap som redan finns är att lyfta blicken och se hur komplexitet hanteras generellt av människan.
Det första som är vetenskapligt bekräftat sedan lång tid inom samtliga komplexa områden är att ingen komplex verksamhet som hanteras av människan har nått goda resultat utan att någon form av vsiuell överblick eller ett verktyg som visar hur den visuella överblicken är skapad.
De områden där komplexitet ska hanteras av människan med goda resultat har alla någon form av visuell överblick som leder - och stödjer processen.
Skälen till detta är också klara rent vetenskapligt; människan kan inte hantera stora informationsmängder utan att en helhetsbild av något slag hjälper till att sortera och ordna informationen.
För att få bekräftelse för att dessa påståenden stämmer kan man titta på områden där vi inte har någon visuell överblick. Där råder fortfarande kaos och osäkerhet och vi har inte vare sig verktyg eller kunskap för att lösa problemen tillfredsställande. Psykologin visar det med all tydlighet.
Några områden där visuell överblick skapats för att människan ska kunna få en helhetsbild och därmed också lösa komplexiteten:
- Kirurgi av alla slag inom vården - Röntgen.
- Orientering i olika terränger - Kartan.
- Byggnation av alla de slag - Konstruktionsritningen.
- Bilar och allt annat tekniskt - Ritningar av olika slag.
- Elsystem och andra komplexa flöden - Flödesschemat.
- Astronomi, att förstå mer av universum - Teleskopet.
- Biologi och annat på mikronivå - Mikroskop.
- Stadsplanering och annan komplex planering - Småskaliga modeller.
- Inledningsskedet i nya uppfinningar och annat skapande - Skisser av olika slag för hand eller med dator.
Att psykologin inte har nått dit och även har svårt att ta in den processkarta som idag finns har sannolikt med följande att göra:
- Det har varit svårt - till och med omöjligt - att tänka tanken att någon kan skapa en processkarta som är generell för att lösa olika komplexa livsproblem.
- Vi har gjort psykets komplexitet till något avskiljt från annan komplex verksamhet pga. av ovanstående.
- Vi har en tro på olikhet och mångfald för komplexa psykiska problem trots att all komplex problemlösning visar motsatsen dvs en och samma struktur av den visuella överblicken oavsett område. Innehållet kan variera något beroende på terrängen. Detta innebär att individens olikhet inte är det viktiga i själva processen av att lösa det komplexa problemet. Tvärtom är vi människor beroende av väldigt lika principer för att vara konstruktiva istället för destruktiva genom tid.
- Idag har flertalet av dom som verkar inom psykologins område svårt att ta in eller tänka tanken att den visuella överblicken kan var skapad trots att den är skapad.
- Processen att utveckla denna visuella överblick har inte som andra liknande processer skett i olika sammanhang under tid där man kunnat följa olika steg i processen. Denna process har skett i ett slutet system, inne i en människa och resultatet har "ploppat ut" utan att någon kunnat tänka tanken eller se vad som har hänt - eller håller på att hända - innan resultatet uppenbarats.
Det är sannolikt - och har sannolikt alltid varit ett av mänsklighetens största och mest destruktiva problem - att vi inte kan se lösningar som inte har uppfunnits av oss själva utan de måste bekräftas av "staten" eller annan överordnad instans.
Man kan tycka att det jag visar om komplexitet är skäl nog att visa intresse, men så är tyvärr inte fallet ännu.
En liten vetenskaplig utvärdering är gjord av en erkänt rutinerad forskare vi Linköpings Universitet. Den utvärderingen är mycket begränsad och kom till genom ett bidrag på 50.000 SEK via Östsvenska handelskammaren.
Forskaren visar en hel del bekräftelse för metoden i den första halvan av utvärderingen. Men problem uppstår även här när forskaren ska undersöka om det skapats kartor tidigare. Forskaren Googlar efter kartor och psykoterapi och hittar ingenting, så han försöker Googla efter psykoterapi och bilder istället och vips så transformerar han om kartan till en bild utifrån gammal grund - normalvetenskap.
Detta blir mycket missvisande och överensstämmer inte heller med den första halvan av utvärderingen. Jag påtalade detta för forskaren och visade med all tydlighet det som hänt. Forskaren kunde till sist själv se det och gjorde ett kosmetiskt tillägg i texten om kartor som inte lyckades styra upp misstaget. Dessa 50.000 SEK räckte inte längre än så.
Det är skälet till att en vidare forskning behöver göras så snart som möjligt för att visa det som egentligen redan är visat om komplexitet men som psykologin bör anamma genom att det visas konkret vetenskapligt.
Det är en mycket ensam process att driva en helt ny upptäckt som inte har kunnat förutses, förstås eller tänkas av någon tidigare. Flertalet av de människor som väljer att backa upp mig efter att ha sett resultaten eller fått metoden förklarad vänder sig oftast bort förr eller senare pga. av huvuddelens negativa automatiska attityd till något man inte kan förstå eller ta till sig. Eller så väljer man att backa upp lite grann i skymundan men vågar inte själv stå för det man ser.
Att ha modet att stå för det man ser är nödvändigt för de som vill hjälpa mig, att man tillsammans med mig är beredd att ta fighten mot den omedvetenhet som binder psykologiska systemet fast vid de gamla föreställningarna. Det är den konkreta hjälp jag behöver.
Rädslan som jag upplever finns hos många sakkunniga för att ta in något som är helt nytt har att göra med det vi gjort psyket och själen till. Något mystiskt, något oförklarligt som ingen kan förstå och egentligen övervinna på ett enkelt sätt. Att då släppa greppet om den grund som skapats och låst fast oss i hundra år är skrämmande att överge. Samma skäl har också fått mänskligheten att gå in i olika trosformer och religioner som endast har förvärrat problemen långsiktigt eftersom allt som inte är lösningen kommer att driva systemet till mer obalans.
Den eller dom som väljer att backa upp mig under en längre tid riskerar att hamnar i en "farlig" situation där risken finns att man drabbas av uteslutning från kollektivet/kollegor av sakkunniga inom den "gamla psykologins område" trots bevis och tydlighet i resultaten om psykologisk orientering med karta, och trots att människor dör så blir det egna skinnet viktigast i slutändan. Det går att förstå, men det är oerhört påfrestande och mycket frustrerande att möta.
Jag har valt att inte falla in i detta utan att fortsätta föra ut mitt budskap som redan är vetenskapligt grundat eftersom komplexitet inte kan lösas på annat sätt. Det måste givetvis också visas i en vetenskaplig utvärdering, men hur ska jag nå dit när ingen kan förstå det jag visar. Det har visat sig vara en märklig och svår fråga?
Det är viktigare för mig att stå upp för 100.000-tals människor bara i detta land som lever i svåra lidande och går mot en för tidig död. Det är något som vi alla är berörda av på något sätt.
Så mitt ansvar är att fortsätta föra ut det jag vet. Det är andras ansvar att anstränga sig för att förstå och bistå människor i svår nöd genom de naturlagar jag visar. Ensam klarar jag inte detta. Om fler människor ska bli fri från sina komplexa livsproblem är ödmjukhet inför det jag visar första steget mot ny förståelse.
Anders Tedestrand
Psykologisk orienteringstränare
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar