Terrängen är inte kartan - jag är inte kartan - kartan måste följas om det ska fungera, gäller även mig.

Efter 9 års liv med kartan gick jag vilse och tog mig ett återfall.

 Har helt enkelt "kastat" kartan och långsamt börjat följa mina "kortsiktiga känslor". Det är att spela rysk roulett med sig själv och sin omgivning. Det gick illa med diverse konsekvenser. Kan inte gå på något annat sätt med den problematik jag har, ingen stopp när jag dricker, ruset blir patologiskt, tappar minnet och medvetenheten om vad jag gör. Aldrig fysiskt våldsam men verbalt på - och omedveten om vad jag säger eller till vem.

Förlåt alla som kom i min väg - vet att förlåtelse bara kan ske av min egen handling, jag ber ändå om detta

Jag fortsätter att leva med den enkla karta jag skapat. Att gå vilse i missbruk önskar jag inte någon. Påminnelsen i mitt återfall var ohyggligt smärtsam och gav svåra konsekvenser.

Jag har givetvis upplevt en lite svårare tid innan detta snedsteg och beklagar djupt att jag inte klarade hålla kursen, men det visar också allvaret i dessa svåra och dödliga problem. Kartan kan inte lämnas, eftersom orienteringen är en process som måste vidmakthållas.

Jag har varit här tidigare under lång tid. Jag kunde inte bryta det innan jag förstod denna karta som inte är något underverk, bara en enkel karta som visar vägen, och som håller en kvar där om man följer dessa enkla principer. Den är också ett utmärkt verktyg vid återfall eftersom processen då är likadan - följa kartan och var fri.

Jag har många gånger sagt till mina klienter att jag inte heller kan lämna kartans principer utan svåra konsekvenser. Jag valde att släppa mitt ansvar, jag är ledsen för det och känner stor skam och att jag svikit många.

Jag väljer nu att följa kartan och kommer inte att lämna den väg som jag så väl känner och som jag så väl vet håller kursen så att jag är befriad från detta helvete som dessa ohyggliga problem är.

Tillit är kittet som binder oss alla samman i oss själva och med varandra. Tillit är en färskvara, jag kommer att använda tiden från och med nu och framåt med att vårda den och att undvika motsatsen.

I smärtan, i kaoset finns också växandet till nästa nivå om man tar det på fullaste allvar. Jag är 100% ansvarig för det som skett och jag är 100% ansvarig så som jag varit under 9 år att bibehålla det ansvaret ända till graven, allt annat är en illusion.

Detta kommer att göra mig till en än bättre - och ödmjukare Psykologisk orienteringstränare. Jag, endast jag är ansvarig för att visa det under tid - och det väljer jag.

Hoppas och önskar att ni vill ge mig tid att visa det, bara tiden kan visa det hållbara. Jag har inget tvivel idag, jag följer kartan i min takt och blir den jag ska vara.

Min mission att hjälpa andra fortsätter, min mission att nå ut med kartan fortsätter. Jag är inte viktig i det sammanhanget, bara som budbärare. Ingen ska behöva dö i förtid för att ingen väg ur helvetet är synlig eller möjlig att följa. Jag vandrar nu igen till målet där jag är en stark och medveten Psykologisk orienteringstränare med större ödmjukhet.

Anders Tedestrand