En av medeltidens största och mest intressanta medicinska handskrifter råkar finnas i Sverige: John Ardernes De arte phisicali et de chirurgia (ca. 1412). Det är en pergamentrulle, 542 cm lång, 36 cm bred, rikt illustrerad med över 100 handmålade figurer, som på ett ofta drastiskt sätt illustrerar de i texten beskrivna krämporna och hur de botas. Det är en av de stora rariteterna i svenska bibliotek vid sidan om Silverbibeln och Djävulsbibeln.
John Arderne var en engelsk läkare som levde på 1300-talet. Han anses av många vara en föregångsman inom kirurgin, och hans beskrivning av hur man opererar analfistel, en vanlig och ofta besvärlig åkomma i anslutning till ändtarmsöppningen, har stor betydelse än idag.
Om man undantar "analfisteln" som var ett enkelt problem i sammanhanget så var nog huvuddelen av de kirurgiska ingrepp på den tiden rent ut sagt livsfarliga, man saknade en visuell överblick över hur terrängen skulle förstås och orienteras igenom under den kirurgiska processen.
Intressant, om man förstår komplexitet och vad som krävs så kan man också se mönster om hur samhällsutvecklingen sett ut inom olika områden. Inom kirurgin har man lyckats lösa detta med den generella lösningen som alltid använts och används - en visuell överblick i någon form och inom kirurgin blev det röntgen som var det avgörande.
Det än mer intressanta och allvarliga är att psykologi och psykiatri är kvar på den nivå som Adernes practica visar eftersom man där inte nått den utveckling som alltid krävs för komplexitet - en visuell överblick i någon form - så det är dags att skrota Freuds practica och ta denna artikel på allvar, processkartan är uppfunnen och ger liknande resultat som röntgen inom kirurgin - säkra och goda:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar