Individer, familjer, grupper utan insyn och öppenhet.....

Jag har en vän som varit missbrukare under lång tid av sitt liv. Han har genom stark vilja och trots orkeslöshet fått bukt med större delen av sitt missbruk. 

Därefter har han under många år levt isolerad med sig själv. Ingen att relatera till, ingen att kommunicera med, förutom mig och någon gammal missbrukarvän per telefon någon gång då och då. 

Jag har följt hans process under många år. Jag har försökt hjälpa till med att bryta isoleringen. Det har varit nästintill omöjligt. Det sitter oerhört djupt, att få honom att ge upp isoleringen är som att stoppa ett ånglok som fått upp farten. Jag har gång på gång samtalat honom ur kraftigt paranoida tillstånd. 

Vad är det som skapar dessa paranoida tillstånd? Han skapar det själv i sin egen kommunikation med sig själv. En kommunikation utan någon feedback. Ingen ny information.  Ett slutet system som drivs längre och längre in i en galenskap. Jag har tack och lov genom långa och många gånger tuffa samtal fått möjlighet och lyckats bryta dessa tillstånd ett flertal gånger. Jag är tacksam för det.  Så den kommunikationen har räddat honom från att helt gå in i ett psykotiskt tillstånd. 

Idag har han lyckats bryta sina mönster till en viss del. Stora rädslor binder fortfarande honom fast i perioder av isolering. Jag ser det paranoida tillståndet komma smygande långsamt, trots detta väljer han att fortsätta isolera sig. Det visar hur starkt ett beroende kan vara till något man börjat tro på, "jag måste vara isolerad, något annat fungerar inte" 
Det är ju precis tvärtom.

Det jag vill visa med detta är hur det fungerar i olika system. Individer, familjer och grupper fungerar på liknande sätt. När kommunikationen blir sluten. När man inte får feedback på sin egen kommunikation tenderar tillståndet i det systemet att bli destruktivt. 

Det är ofta en långsam process. Att jämföra med grodan som placeras i en kastrull, plattan slås på, vattnet värms så långsamt upp att grodan inte märker när tillståndet har blivit allvarligt. På ett liknande sätt fungerar kommunikation utan information och feedback i olika slutna system. 

Om det inte finns en stor medvetenhet om detta hos individen, familjen eller i gruppen smyger sig ex. intolerans och annat destruktivt tänkande långsamt in och förgiftar sammanhanget. När dessa mönster av tankar präglat systemet då är kretsloppet ett faktum. 

Den starkaste kraft som finns i universum är just kretsloppet, det styr all verksamhet i universum. Trots detta, tror vi människor att vi kan bemästra naturlagarna som gäller. Kretsloppen finns definitivt inte bara utanför oss utan i synnerhet inom oss. Tänkandet är drivkraften för allt gott och allt ont. 

Om den medvetenheten om detta nu skulle finnas, vad är då skälet till att befinna sig i ett slutet system och fortsätta riskera något som inte går att kontrollera?. Alla som deltar i en sådan verksamhet bör fundera på var man befinner sig, hur tillståndet är i det sammanhanget. Jag säger inte att alla slutna system är destruktiva i nuet, utan risken är så ofantligt mycket större när öppenhet inte är en ledstjärna. Sannolikt är alla slutna system destruktiva, det är bara tiden som är faktorn som avgör när det slutna systemet övergår till destruktivitet oavsett hur goda avsikterna var.