Hur länge ska psykologin tillåtas driva människor över stupkanten när en lösning finns?

Det satsas miljoner och nya miljoner om och om igen för att utreda och åtgärda en missbruksvård och en psykiatri som inte är funktionell utan driver människor djupare ner i sin problematik efter dessa misslyckanden i de validerade metoderna.

Missbruksutredningen och psykiatriutredningen är två tunga undersökningar med föreslagna åtgärder som inte egentligen förändrat eller förändrar någonting, den destruktiva psyk - och missbruksvården fortsätter eftersom inga utredningar, ingen forskning eller olika grupperingars arbete i samhället lyckas hitta lösningen på denna gåta, vad är den felande länken?

Rösterna i samhället blir hätskare, aggressivare och nedlåtande till dessa verksamheter. Med all rätt kan tyckas eftersom det handlar om liv eller död många gånger. Problemet med dessa "röster" brukarföreningar och andra som skriker efter mer lösningar genom större frihet att medicinera med droger osv. Mycket förståeligt eftersom människor misshandlas av denna ickefungerande vård många gånger.

Man måste också förstå att tung medicinering med droger kommer att vara minst lika destruktiv om man tror att det ska kunna hjälpa flertalet. Liksom den befintliga behandlingsvården kommer ökande drogbehandling att vara kontraproduktiv. Det kan bara fungera för ett få tal, liksom den vård som bedrivs.

Får att lösa dessa två problem som hör ihop och blir en symbios som driver hela vårdområdet djupare ner i misslyckandeträsket krävs något helt nytt. Det krävs att förstå något som förändrar psyk - och missbruksvård från grunden.

Och då uppstår nästa paradox, dessa två grupperingar har fastnat i sitt tänk om vad sm ska lösa problemet, valideringsförespråkarna har fastnat i de metoder som finns och kan därför inte se något nytt. De drogliberala krafterna har fastnat i att se misslyckandena och för fram ytterligare en misslyckande form. Så att nå dessa två grupper av vetenskapsfanatiker och liberala fanatiker verkar omöjligt.

Jag har under en längre tid försökt med detta eftersom jag har lösningen på hur flertalet kan få möjlighet att nå frihet från svåra problem genom det som måste förändras i grunden.

Det som måste till är en visuell överblick. Jag har skrivit och förklarat spaltmeter om detta. Jag har skapat videos som tydligt förklarar detta. Jag har mött politiker, psykologer, beteendevetare och andra med ansvar inom denna vård. Min slutsats till idag är att det inte är möjligt att nå dessa människor genom kommunikation eftersom de gamla föreställningarna är så djupt präglade att det inte går att komma igenom, förutom för ett fåtal som då inte har tillräckligt mod att tillsammans med mig utmana det rådande paradigm som fortsätter att strida om olika mer eller mindre kontraproduktiva metoder som bevisligen skadar.

Paradox, moment 22 och de lidande får betala ett högt pris för varje dag som går utan att dessa grupper släpper greppet och visar vilja till ansvarstagande för utveckling mot det fungerande. Ska den felande länken kunna vetenskapligt utvärderas och implementeras i vården måste människor med makt hjälpa till och då duger det inte at stanna kvar och försvara sin egen lilla fyrkant.

Jag ställer frågan igen, var finns ett enda exempel på att människan hanterar komplexitet utan en visuell överblick som är skapad först, oavsett område, eller problem som ska lösas.

Ta gärna del av detta också, där en klient bekräftar med egna ord det jag visat dessa sakkunniga under lång tid utan respons: http://tedestrand.blogspot.se/2013/02/psykologisk-orientering-resultat.html

Artikel som bekräftar mer genom erfaren beteendevetare: http://tedestrand.blogspot.se/2013/02/sodermanlands-nyheter-uppmarksammar.html

Missbruksutredningen, brevet som aldrig skickades…

Jag har inte koll på om hela utredningen är klar, vill uttrycka mig ändå. Jag vill ändå kontakta dig/utredningen och
visa något som jag ser som generellt mycket viktigt om vi ska få en vård som går från att misslyckas med flertalet till att lyckas med flertalet. Om vi inte gör detta så kommer problemen att förvärras oavsett vad missbruksutredningen kommer fram till. 

Jag har egen erfarenhet av olika behandlingsmetoder. Jag har varit i verksamheterna både som klient/patient och som behandlare. Jag har en mycket lång process av att hitta en varaktig lösning på mina problem med missbruk och annat som hör till. Jag har genomgått psykoterapi och 12-stegsbehandling. Jag kan efter det konstatera att ingen av dessa metoder fungerar tillräckligt bra. Tvärtom så förvärras problematiken allt för ofta för flertalet eftersom dessa misslyckanden driver människor längre in i missbruk och hopplöshet.

Skälet till detta är förvånande enkelt. Att förstå det är inte lika enkelt eftersom vi är fast i de mönster vi själva skapat. Det innebär att vårdapparaten måste genomskåda sig själv, vilket sannolikt är lika svårt som det är för en missbrukare att göra detsamma. 

Grundfelet i missbruksvården är den stora tilltron till att samtalet ska lösa dessa problem. Det är nästintill omöjligt att lösa missbruksproblem med endast samtalet som bärande grund. Det handlar inte om att samtalen som förs saknar kunskap och erfarenheter som är viktiga. Det handlar om att  vi som mänskliga individer inte kan hålla i all den information som ska processas utan något annat som hjälper oss att bära all denna information.

Jag har i min egen process skapat det som var absolut nödvändigt för att jag själv skulle kunna bli fri från mina beroenden och övriga dysfunktionella tillstånd. Jag har skapat en processkarta som jag själv följt till en varaktig nykterhet och frihet från psykiska störningar. Detta var inte möjligt i de samtalsbaserade metoderna oavsett vilken.  Detta är också skälet till att vi i  en vansinnig takt försöker lösa drogproblem med mediciner och droger. problemen kan aldrig lösas på den nivån. Lika lite som på den samtalsbaserade nivån. 

Processkartan skapar en mycket snabb processförståelse, vilket är absolut nödvändigt om man ska få flertalet att våga kliva in i en process mot en varaktig frihet från problematiken. Det är också absolut nödvändigt att se och till stora delar förstå hela processen först innan man börjar arbeta med de delar som är nödvändiga i processen av tillfrisknande.
 

 Så det jag skapat ger mycket stora mervärden, just de mervärden som krävs för att få människor motiverade - och att lita på processen.

 Det är svårt att se det jag beskriver. De flesta är så fast i det gamla tänkandet om samtalet som det allenarådande i lösningen. Det är ett misstag att fortsätta den vägen. Det jag skapat är enkelt och tydligt och blir enklare och tydligare ju mer insatt man blir i arbetet. 

Samtalslösningarna tenderar att bli mer komplexa och abstrakta ju mer vi gräver ner oss i komplexiteten.

 Vi kan jämföra med orientering. Att komma igenom eller försöka komma igenom en skog utan karta kommer sannolikt att misslyckas. Ju mer vi försöker desto mer ska vi hålla reda på i huvudet, eftersom kartan saknas. Kopplar vi till en karta då kommer lösningen att ta sig igenom verka väldigt enkel. 

På samma sätt fungerar det jag skapat, Tedestrand-Metoden. Jag har tillräckligt underlag för att veta det jag uttrycker. Självklart behövs det en vetenskaplig utvärdering. När den kommer så välkomnar jag den. Det blir med största sannolikhet en bekräftelse på det jag "vet". 

Jag har själv gått denna väg och kommit igenom komplexa problem av olika slag. Jag har många klienter som har likadana erfarenheter.

För några år sedan var jag lika fast i samtalet som lösningen, idag vet jag vad den verkliga lösningen är, samtalet och den visuella processkartan. Det är skillnaden som skapar det vi alla längtar efter.

Anders Tedestrand

Individer, familjer, grupper utan insyn och öppenhet.....

Jag har en vän som varit missbrukare under lång tid av sitt liv. Han har genom stark vilja och trots orkeslöshet fått bukt med större delen av sitt missbruk. 

Därefter har han under många år levt isolerad med sig själv. Ingen att relatera till, ingen att kommunicera med, förutom mig och någon gammal missbrukarvän per telefon någon gång då och då. 

Jag har följt hans process under många år. Jag har försökt hjälpa till med att bryta isoleringen. Det har varit nästintill omöjligt. Det sitter oerhört djupt, att få honom att ge upp isoleringen är som att stoppa ett ånglok som fått upp farten. Jag har gång på gång samtalat honom ur kraftigt paranoida tillstånd. 

Vad är det som skapar dessa paranoida tillstånd? Han skapar det själv i sin egen kommunikation med sig själv. En kommunikation utan någon feedback. Ingen ny information.  Ett slutet system som drivs längre och längre in i en galenskap. Jag har tack och lov genom långa och många gånger tuffa samtal fått möjlighet och lyckats bryta dessa tillstånd ett flertal gånger. Jag är tacksam för det.  Så den kommunikationen har räddat honom från att helt gå in i ett psykotiskt tillstånd. 

Idag har han lyckats bryta sina mönster till en viss del. Stora rädslor binder fortfarande honom fast i perioder av isolering. Jag ser det paranoida tillståndet komma smygande långsamt, trots detta väljer han att fortsätta isolera sig. Det visar hur starkt ett beroende kan vara till något man börjat tro på, "jag måste vara isolerad, något annat fungerar inte" 
Det är ju precis tvärtom.

Det jag vill visa med detta är hur det fungerar i olika system. Individer, familjer och grupper fungerar på liknande sätt. När kommunikationen blir sluten. När man inte får feedback på sin egen kommunikation tenderar tillståndet i det systemet att bli destruktivt. 

Det är ofta en långsam process. Att jämföra med grodan som placeras i en kastrull, plattan slås på, vattnet värms så långsamt upp att grodan inte märker när tillståndet har blivit allvarligt. På ett liknande sätt fungerar kommunikation utan information och feedback i olika slutna system. 

Om det inte finns en stor medvetenhet om detta hos individen, familjen eller i gruppen smyger sig ex. intolerans och annat destruktivt tänkande långsamt in och förgiftar sammanhanget. När dessa mönster av tankar präglat systemet då är kretsloppet ett faktum. 

Den starkaste kraft som finns i universum är just kretsloppet, det styr all verksamhet i universum. Trots detta, tror vi människor att vi kan bemästra naturlagarna som gäller. Kretsloppen finns definitivt inte bara utanför oss utan i synnerhet inom oss. Tänkandet är drivkraften för allt gott och allt ont. 

Om den medvetenheten om detta nu skulle finnas, vad är då skälet till att befinna sig i ett slutet system och fortsätta riskera något som inte går att kontrollera?. Alla som deltar i en sådan verksamhet bör fundera på var man befinner sig, hur tillståndet är i det sammanhanget. Jag säger inte att alla slutna system är destruktiva i nuet, utan risken är så ofantligt mycket större när öppenhet inte är en ledstjärna. Sannolikt är alla slutna system destruktiva, det är bara tiden som är faktorn som avgör när det slutna systemet övergår till destruktivitet oavsett hur goda avsikterna var.

Tempelriddarna - och andra slutna organisationer - goda eller mindre goda?

Läste i morgontidningen om en Tempelriddare som uttalade sig om verksamheten efter sammankopplingen med Anders Behring Breivik, kanske stämmer det - eller kanske inte, min syn på den typen av organisationer kommer här:

"Det är alltid intressant att höra representanter från slutna organisationer typ Tempelriddarna. Man ser sig själva som några med mycket höga ideal och som bara har goda avsikter. Men i verkligheten är det ofta något helt annat. I just slutna organisationer frodas ofta intolerans och annat som aldrig syns utanpå. Det är ofta också något man förtränger i organisationen eftersom man ser sig själv som något speciellt med rätt att ha olika enskilda åsikter som inte ska spela någon roll, eftersom man ser sig som en väldigt god kraft. Så sannolikt har dessa slutna organisationer en viktig del i en intolerant samhällsutveckling. Bara genom öppenhet kan vi forma framtiden till en bättre plats, inte genom slutenhet där vi odlar våra mänskliga svagheter, ofta omedvetet, tillsammans med andra som väljer en sluten och självcentrerad väg"

Att förstå skillnad....

                ‎"En åsikt kan vem som helst kasta ur sig, en insikt kräver först en 

medveten process"

Anders Tedestrand