Tanken "jag finns inte" är en bra tanke om man förstår sammanhangets betydelse.
Eftersom jag inte är ensam på denna planet eller i detta land eller i denna stad eller i denna familj eller i denna vänkrets så kommer alltid - allt jag gör påverka mig själv och alla andra i alla andra sammanhang, direkt eller indirekt, på kort sikt, på längre sikt eller på mycket lång sikt.
Uttrycket"en fjäril i Brasilien kan skapa en tornado i Florida" är en bra och viktig metafor för att allt vi gör kommer på ett eller annat sätt påverka vårt och andras liv. Så om jag lever som att "jag finns inte" och istället lever medveten om att jag alltid i alla val påverkar någon annan genom mina tankar, genom min kommunikation och genom mina handlingar. Då släpper en del av min illusoriska självcentrering där jag tror att det jag gör inte spelar någon roll, och jag blir en verklig ödmjuk och medkännande kraft som skapar äkta tillit till mig själv och alla andra.
Anders Tedestrand
Den inre och yttre komplexiteten som psykisk ohälsa omfattar, är inte möjlig att lösa för människan utan en visuell överblick, som den som ska lösa problemet lär sig och följer. Att ett fåtal löser problem med psykisk ohälsa ändå, har ingenting med lösningen för flertalet att göra - det är illusionen vi fastnat i, komplexiologin är alltid överordnad och själva lösningen. Komplexiologi= kontext för alla lösningar som vetenskapligt tagits fram för att förstå och lösa helheten. Finns inga undantag!
Psykologisk orienteringstränare
söndag 22 april 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar