Ja, om man i ödmjukhet innefattar några ingredienser som ärlighet, rakhet, medkänsla och fokus på 100-000-tals lidande människor, att visa en beprövad sanning trots att den kan svida för de sakkunniga, har som sagt 4 år av behandlingshemsvistelse både som klient/patient och behandlare där de validerade metoderna och framstående utövare inte kunde visa mig det jag med kartan visar på några timmar för mina klienter, om det gynnar 100.000-tals lidande i slutändan, är det då ödmjukhet?
Ja då är det ödmjukhet, men det är upp till andra att bedöma, och huvuddelen av de sakkunniga som jag hittills mött har antingen inte kunnat förstå, eller satt sig på allt för höga stolar, från politiker i olika positioner till professorer inom olika områden, jag kan känna en viss uppgivenhet i mötet med de som själva säger sig veta "mer", även forskare som ska vara öppna har svårt att lämna sin trygga värld av präglade tankemönster, kraften är enorm i det fasthållande som allas vår prägling är, om man fastnat i alkoholism eller fastnat i en akademisk sanning så verkar kraften i dessa till synes olika tillstånd vara lika svår att bryta sig ur, och i båda fall så är bristande ödmjukhet ett riktigt stort och svårt problem.
Märklig paradox, de som är satta att hjälpa alkoholisten kan inte ta till sig en ny lösning eftersom man är lika fast i den ickefungerande tanken som alkoholisten själv är, förstå min känsla av uppgivenhet, jag har ju varit där själv och möter samma mönster hos behandlaren, psykologen, forskaren osv. Och när jag skriver dessa ord så kommer jag att angripas för att angripa, trots att jag endast visar det som måste visas i alla former av förändring för att komma igenom det gamla tillståndet. Det går bra att driva alkoholister och andra lidande till avgrundens brant, men när en akademiker ska släppa sin sanning, då blir det inte riktigt lika enkelt oavsett om fasthållandet skadar och dödar i tusental varje dag.
Jag är ohyggligt trött på tanken att fortsätta försöka kommunicera ut något nytt och fungerande till sakkunniga som likt alkoholister är benhårt fast i sin föreställning om hur det "måste vara" oavsett om det fungerar eller inte för de människor som finns i sammanhanget.
