Vardagsrasism ett av många ohyggligt obehagliga mönster!

"Elitens vardagsrasism skrämmer" skriver Dagens Arena

http://www.dagensarena.se/opinion/elitens-vardagsrasism-skrammer/#comment-40575 

När systemet driver på sig själv utan att vi riktigt vet vad som händer blir det alltid allvarliga konsekvenser långsiktigt. Oavsett om det är rasism, globala miljöfrågor, hanterande av skattemedel och annan gemensam ekonomi – eller psykologiska problem. Det finns ingen kontroll endast en medveten eller omedveten avsikt som är och blir drivkraften och förvärrar tillståndet tills drivkraften har förändrats.

Det är skillnaden mellan en medveten avsikt och en omedveten avsikt.

Vi kan inte som människor klara av att styra oss själva det har tiden visat gång på gång. Vi lättledda, vi formar snabbt tankemönster av de mönster som finns omkring oss. Därför formas vi till rasister, missbrukar, förträngare av svindleri och tusen andra tillstånd. Det finns alltid ett fåtal människo som inte smittas av dessa destruktiva farsoter och försöker informera och skapa högre medvetande, men som i alla epidemier är fertalet i riskgruppen och blir mer ofta eller mindre ”sjuka” ju längre galenskapen fortsätter.

Detta sker i synnerhet när ledare och andra visar vägen, oavsett om det är en konstruktiv – eller en destruktiv väg. Det sprider sig som en löpeld ner i leden. Till och med barnen smittas, ingen kan vara säker. Och eftersom även barnen smittas är blir de bärare som fortsätter att smitta fler i kommande generationer, och förr eller senare så har systemet drivits till vansinnets brant. Vi människor med vår oförmåga till självständigt tänkande i många fall är en fara för allt liv.

Vår oförmåga att se och förstå hur vi ska bete oss utan en överblick är ett mycket allvarligt problem. När vi väl ser konsekvenserna är oftast så många smittade att det har blivit ett stort och dödligt farligt problem. Andra världskriget är ett exempel på en process där omedvetna fega ledare anklagade andra för sina egna brister, i processen smittades fler och fler och trodde till slut på galenskapen som matades ut.

Vi måste bli bättre på att se sannolikhet och lära oss att se oss omkring efter bättre lösningar snabbt för att rädda så mycket som möjligt när vi inser att vi misslyckats med att bete oss som människor. Våra ledare är ibland för okänsliga och kan då inte ta in de känslor man behöver för att förstå och agera på rätt sätt. När ledarna själva är fånge i systemets drivkraft är situationen allvarlig.

Det krävs betydligt mer ödmjukhet, ärlighet och kurage bland de människor som är satta att leda oss och denna planet mot överlevnad om fler enskilda människor – eller planeten ska få ett dräglig liv grundat på ödmjukhet och medkänsla. Inte bara det utan om fler ska överleva på sikt.

Avslutar med en aforism jag skrev för något år sedan för att beskriva rasism och annat ohyggligt destruktivt.

”Intolerans är som ormens gift, det sprider sig, det skadar, det dödar”