Är ingen ansvarig för att stoppa onödig död - och onödigt lidande?

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5254210
"Riksdagsledamoten William Petzäll död"

http://www.aftonbladet.se/debatt/article15383162.ab
"Williams död borde bli en väckarklocka"

Jag känner mig lite förbannad på många ansvarigas nonchalans och självgodhet. Varför då?

Jag möter idiotiska kommentarer på twitter och i andra fora. Det viktigaste när jag beskriver min metod blir att ifrågasätta om det är reklam!? Utan att tänka överhuvudtaget på innehållet eller budskapet i det jag skriver väljer människor att nonchalera trots att det handlar om liv eller död. Jag skulle önska att människor tänkte längre än vad näsan räcker!

Jag möter bl.a ansvariga på myndigheter som verkar så oroliga och rädda för sitt eget skinn om det skulle bli fel att man hellre inte gör något utan ser på när fler och fler död? Vad är detta för beteende av människor som är satta att ta ansvar för andras liv? 

Vad kan gå allvarligt fel i att pröva en metod som har nått trovärdighet genom vetenskap av en mycket erfaren forskare?? Var finns det egna tänkandet bortom fegheten?

Jag skriver pressmeddelande på pressmeddelande där jag argumenterar och visar med hjälp av både vetenskap och naturlagar varför den verksamhet vi bedriver inom psykiatrin, psykologin, psykoterapin, missbruksvården generellt inte kan fungera av orsaker som är mycket mycket logiska.

Hur du som läser detta än tänker så kan inte komplexa problem lösas utan en överblick av hela processen, helheten. Jag har upprepat det så många gånger utan någon verklig respons, bara rättfärdiganden som inte har med äkta ansvar för andra människor att göra. Att svika de mest utsatta i samhället är en dödssynd. Politker och andra ansvariga som tagit del av det jag uttryckt i text och genom video tidigare och det jag uttrycker nu har en skyldighet att reagera!

Vad är det som gör att informationen inte tas på allvar, förträngs eller rationaliseras med motangrepp hos de som skulle kunna hjälpa till att rädda fler liv, och ohyggligt många från ett omänskligt lidande? 

Vad är det som gör att vi inte tar sannolikhet på fullaste allvar när den visar sig. Trots att det handlar om människoliv. Är vi beredda att låta människor dö eller utsättas för detta omänskliga lidande bara för att skydda vår egen rygg av obegripliga anledningar?

Jag vet att det finns människor som läser det jag skriver. Ett exempel är en professor som tog kontakt men sedan inte hörde av sig mer. Vad kände han för ansvar och vad var det som gjorde att han sällade sig till betraktarnas sida, de passiva? 

Min undran är stor. Argumentet är ibland att metoden är inte validerad. Nej, hur skulle den kunna vara det, just dom som "skriker att den inte är validerad" är de människor som skulle kunna ta det ansvaret och hjälpa till med en validering eller försöksverksamhet inom sina egna verksamheter.

Jag köper inte en sådan feghet. Att det finns människor som är rädda pga. sin känslighet eller det man utsatts för i livet har jag mycket stor respekt för. Människor som säger nej och gömmer sig eller fråntar sig sitt ansvar, som saknar civilkurage, missbrukar sitt ansvar och förstör sitt eget människovärde genom att inte hjälpa till. Det har jag ingen respekt för alls. Det är dumt, okänsligt och dödar andra människor. 

Eller väntar dessa ansvariga på att jag ska lägga ner min kommunikation om det jag vet räddar betydligt fler från både lidande och död? 

Vad förväntar du dig, du som läser detta? Har du ett ansvar att hjälpa till med att rädda liv? Alla kan göra en insats på sin nivå, meddela din läkare, din kommun, ditt landsting, din riksdagsman, ja alla som har en koppling till psykologi och missbruk på något sätt. 

Gör människor medvetna!

Oxelösund 2012-09-14

Anders Tedestrand