Godmorgon, en ny dag där forskare, psykologer, psykiatriker, psykoterapeuter, politiker och andra med ansvar över psyk - och missbruksvård kan välja att göra skillnad och rädda liv.
Om det ska vara möjligt måste förståelsen om hur komplexitet ska lösas tas emot öppet och ödmjukt oavsett om man inledningsvis kan förstå det eller inte.
När jorden ansågs vara platt var det en mödosam process att ställa om sin egen föreställning, det är där hindret sitter.
Hur länge och hur många gånger måste det visas på olika sätt? Komplexitet kan bara lösas effektivt av människan genom att följa en visuell överblick som först måste vara uppfunnen och accepterad som uppfunnen.
Människor i tusental fortsätter att lida och dö i förtid av missbruk och olika psykiska tillstånd i brist på effektiv hjälp.
Hur länge tänker ansvariga stöta ifrån det jag visar. Vad är egentligen avsikten med att stänga av?
Hur kommer det sig att de ansvariga inte sätter de lidande man är satt att hjälpa i första rummet?
Om man nu inte kan förstå det jag visar, hur kommer det sig att man inte visar nyfikenhet och bidrar till att forskning om det jag visar sätter igång?
Allt detta kan tyckas obegripligt i skenet av det obeskrivliga lidande som pågår och accelererar.
Anders Tedestrand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar