Jag har valt att ha en mycket öppen och tydlig kommunikation om den psykologiska orientering som Tedestrand-Metoden är. Skälet är mycket enkelt. Det är ett nytt paradigm (en helt ny grund) och det kräver extraordinära insatser om människor ska ha möjlighet att kunna förstå och acceptera att ta emot det som inte tidigare uppfunnits. Det kan inte fungera med halvmesyrer i ett sådant läge, det skulle inte gå att beskriva med en fot i det gamla paradigmet helt enkelt.
Detta ger givetvis konsekvenser inom det område som kanske är svårast av dom alla att förändra eftersom föreställningarna sitter hårt och företrädarna har fått en status av att veta något som andra inte kan veta något om. På tal om självsäkerhet som man stämplar mig med så är det inom sådana paradigm den farliga självsäkerheten skapas. Den självsäkerheten skapar en tro av att man vet något som är orubbligt och alla som försöker rubba på det ska motas bort på ett eller annat sätt. Det är den omedvetna avsiktens dilemma.
Det har kommit till min kännedom att människor inom psykologivärlden som blivit tillfrågade om de är beredda att hjälpa till med en utveckling av metoden väljer att inte göra det pga. av den självsäkerheten. Inte heller med att nå forskning eftersom man anser att jag uttrycker mig för självsäkert. Man väljer helt enkelt bort mig, tror man? Man anser att jag drar för stora växlar av det jag visar?
Det är vetenskapens sak att visa efter en vetenskaplig utvärdering? Att inte medverka till det genom att medverka till att stoppa det genom att göra "attityder" och "sårade känslor" till avsikten som blir det styrande är dödligt farligt och mycket omedvetet i sin avsikt.
Det valet är inte att välja bort mig, utan ett val med mycket större konsekvenser än så. Jag är endast skaparen och budbäraren av det nya. Att välja bort mig är med största sannolikt att välja fortsatt lidande och död för många människor. Det är det verkliga valet. Ett av skälen är sannolikt också att det skadar den egna verksamheten att blanda sig med "en sådan som tror sig veta något så självsäkert"!
Med det anser dessa personer att den ödmjukhet man själv har är större än sammanhanget man avser sig att vara en kraft för och det blir därför viktigare än att hjälpa 100.000-tals lidande människor. Man anser givetvis då också att jag är den som står för bristen på ödmjukhet? Det är för mig detsamma som att svika människor som inte har något val och är i beroendeställning för sina liv. Att man inte kan förstå det jag visar är inte en hållbar ursäkt eftersom ödmjukheten saknas.
En aforism att fundera på på får belysa dessa människors avsikt:
"Ödmjukhet utan medveten avsikt är inte äkta ödmjukhet, det är en illusion"
Illusioner där man sätter sig på höga hästar när det handlar om människors liv och hälsa är dödligt farliga.
Med detta vill jag uttrycka några sanningar med en klar och tydlig avsikt att hjälpa de människor som dagens psykologi inte är i närheten av att kunna hjälpa - skäl som är naturliga när man väl förstått.
1. Dagens psykologi är kontraproduktiv. Dessa ord som är en verklighet retar vissa så till den grad att man väljer att svika livet. Det är något av det lägsta av tänkande man kan uppnå.
2. Komplexitet kan inte lösas på ett godtagbart sätt av människan utan en visuell överblick.
3. Den visuell överblicken måste läras ut till den som ska lösa problemet.
4. Det är med all tydlighet vetenskapligt förankrat att det är på det viset gällande komplex problemlösning, uppbyggnad eller återskapande om man väljer att se verkligheten naket och samtidigt ödmjukt väljer att inte reta sig på det man inte kunnat förstå - och inte heller missunnsamt stöta det ifrån sig av olika skäl.
Några områden där denna komplexitet gått den väg som psykologin måste gå om psykologin ska vända resultaten från att vara destruktiv för flertalet till att vara konstruktiv för flertalet. I alla dessa fall är det paradigmskiften som skapat oerhörda förändringar för mänskligheten.
Orientering:
Utan karta - Med karta
Kirurgi:
Utan röntgen - Med röntgen
Forskningen inom många områden
Utan mikroskop - Med mikroskop
Astronomi
Utan teleskop - Med teleskop
Jag kan fortsätta i oändlighet, alla visuella överblickar för byggnationer och att sätta ihop eller reparerar 1000 och åter 1000 olika ting.
Detta visar med all tydlighet att komplexitet av alla slag kräver en visuell överblick som hjälper den eller de som ska lösa komplexiteten att hålla ordning på alla delar/all information och i vilken ordning processen ska ske.
Så min hälsning till dessa sakkunniga som väljer att fokusera på mig och min självsäkerhet i det jag visar blir följande:
1. Eftersom det är ett nytt paradigm så krävs det mycket stor säkerhet i mitt resonemang för att överhuvudtaget våga kliva ut och visa det jag gör. Att ta emot det ödmjukt är en förutsättning för att kunna kliva in i processen mot förståelse. Så det är inte ett självsäkerhetsproblem utan ett ödmjukhetsproblem hos mottagaren.
2. Att inte ödmjukt ta emot denna information är att medvetet eller omedvetet bidra till fortsatt lidande och fortsatt för tidig död för de människor du är satt att hjälpa. Det är en paradox och moment 22 som är mycket obehaglig i sin omedvetenhet.
3. Var inte rädd för att backa tillbaka. Att inte göra det och hålla fast vid sin föreställning som skadar tredje person är självcentrering. Att våga backa och se sitt misstag är den största ödmjukheten och medkänslan av alla val. Det är valet mot tillit till den som behöver dig. Tro mig, jag har varit där många gånger, det är skälet till att kartan har skapats.
Även när den som upptäckte att jorden var rund var förloppet likadant, man tog avstånd och förlängde processen till lösning på den vanföreställningen.
Kan psykologin som säger sig bota vanföreställningar, ha vanföreställningar som hindrar detta botande i praktiken?
Anders Tedestrand
Psykologisk orienteringscoach
Tedestrand-Metoden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar