ca 30% uppger enligt uppgift att mobbning har förekommit i någon form. 30% är en extremt hög siffra.
Den siffran är en tydlig signal på att vi har tappat kontrollen över hur man formar barn till ödmjuka, medkännande och tillitsskapande medmänniskor. Likväl har skolan tappat greppet om hur man möter komplexa problem som mobbning. Mobbning kommer alltid att uppstå i olika former. Det skolan måste lära sig är hur man på ett effektivt och konsekvent sätt hindrar uppkommen mobbning till att att bli ett varaktigt problem. Det är fullt möjligt om man i en process utvecklar all personal till att våga bemöta alla tendenser till mobbning, vara mycket konsekvent och dra åt samma håll, alltid - och varaktigt.
Jag upplever många gånger att ingen riktigt vill se sig som ansvarig för att stoppa dessa övergrepp, mobbning är ett övergrepp mot en annan människa av värsta sort. Skadorna kan bli livslånga och ett antal barn väljer att ta livet av sig. Det är helt oacceptabelt.
Vem ska då ta ansvar för den här utvecklingen. Självklart måste samhällets företrädare ta sig en funderare på vart samhället är på väg. Samhället drivs av en destruktiv och hänsynslös "marknadskraft" som har fått utrymme att styra allt. Det är destruktivt och måste förändras på ett eller annat sätt, förr eller senare.
Föräldrarna behöver förändras i sitt tänk, men hur når man dom kortsiktigt, nästintill omöjlig uppgift. Föräldrarna får sin roll i processen genom skolans försorg.
Det som är viktigast just nu är att se skolans ansvar och stora möjlighet att stoppa mobbning. Jag menar att med rätt verktyg som får de vuxna i skolan att inta ett mycket konsekvent förhållningssätt och dra åt samma håll kommer stora förändringar att kunna skapas relativt snabbt.
Skolan har definitivt inte generellt denna kunskap. Därför måste skolledningarna böja på nacken, inse komplexiteten i problemet och be om hjälp. Jag upplever tvärtemot att allt för många skolledningar "vill" lösa problemet själva, vilket nästintill aldrig fungerar. Tvärtom får mobbarna mer luft under vingarna när man inte löser problemet.
Det här är ingen viljefråga, det är en villighetsfråga; att vara så ödmjuk att man är beredd att göra allt för allt för att lösa problemet. Det krävs både speciell kunskap och en stor noggrannhet i processen från all skolpersonal och i synnerhet skolledningens sida att utveckla skolans personal till den gemensamma kraft som krävs för att stoppa mobbning som ett varaktigt problem. Då måste man ta ta hjälp för att lösa detta.
Det är mycket svårt att hitta vägen utan en vägvisare.
Anders Tedestrand
http://tedestrandmetoden.se/media/4df713ce166e0.pdf
Föräldrarna har en stor roll i hur man uppfostrar barn och hur man ska bete sig. Problemet är att vuxna också beter sig lika illa som barn gör, barn gör som vuxna gör.
SvaraRaderaJag tror den där siffran är mörker tal, det finns skolor som inte informerar föräldrarna om att sin son/dotter mobbas i skolan, därför vet inte föräldrarna något. Eller så vågar inte barnet berätta för sin familj för den skäms och känner skuld över att den är utsatt. Jag föreläser i skolor om detta ämne och möter många utsatta elever, en del berättar att de inte vågar tala om det för vuxna. Det är viktigt att vi vuxna är bra förebilder för våra barn!
Med största sannolikhet så finns det ett mörkertal som inte syns av bl.a de skäl du visar Björn! Du har så rätt i det du skriver!
SvaraRaderaHa en bra dag!